Digmar

Okunskap vägen till lönsamt nät

Visst går det att tjäna pengar på nätet, det gäller bara att hitta tillräckligt oinsatta kunder för att kunna ro hem pengarna. Och trots att nätet börjar bli en allt äldre tonåring så finns det många potentiella kunder där ute som fortfarande inte har kunskapen som krävs för att inte bli utnyttjad på nätet.

Att som företagare inte finnas på nätet är det samma som död, det har de flest fått lära sig efter de senaste årens debatt om internet som marknadsföringskanal. För många stämmer det men nästan lika många har fortfarande ingen klar bild över hur man ska ta sitt företag och dess marknadsföring till nätet.

Det här öppnar för företag som Yreg som med tvivelaktiga metoder säljer på företag hemsidor. Det ger utrymme för skojarmetoder, länkfarmar och köpta länkar inom sökmotorsoptimering. Välkända företag i branschen använder fortfarande metoderna även om de flera gånger om försäkrat om att det handlar om misstag som helt ligger i det förgågna. Nästan alltid är det mindre företag som inte har en aning om vilka metoder deras konsulter använder för att få upp företagets sajt högt upp i Googles sökresultat. När sajten tämligen snabbt lyckas komma upp bland topp-5 på sina viktigaste sökord, precis som konsulten sa i telefon, har kunderna sällan någon tanke på hur de kommit dit. Några månader senare när Google sagt i från och sajten inte längre finns i Googles sökresultat alls är det däremot är frågetecknen desto fler. Hos konsulterna är det glada miner då man har hittat ett enkelt sätt att tjäna pengar på nätet.

Om försäljningen av hemsidepaket är väldigt mycket 2007 så är försäljningen av kontakter i sociala medier väldigt 2009. Både privatpersoner, även om de aldrig skulle erkänna det, och företag tävlar om vem som har flest vänner och fans på Facebook eller flest följare på Twitter. Då är det oerhört smidigt att det finns företag som Usocial som säljer både vänner och följeslagare. På sju dagar lovar företaget att ge dig 1000 nya följare på Twitter. Priset? 87 dollar. Har du 3.479 dollar som bränner i fickan och en mer långsiktig marknadsföringsstrategi i sociala medier ger Usocial dig över 100.000 följare på Twitter inom ett år. Kvalitetssäkring? Nja… Blir företag lurade? Ja! Köper företag Usociala tjänster ändå? Antagligen.

För övrigt fick jag nedanstående erbjudande igår. Via fax. Jag skulle inte köpa en hemsida av ett företag som kontaktar mig via fax. Även om kvalitets garanti och administrationsgränsnitt online ingår.

Dags för steg två för sociala medier

Begreppet sociala medier blir mer och mer utskällt bland bloggare och traditionella medier. Kommentarer i stil med ”nästa person som säger sociala medier kräks jag på” börjar bli vanliga.  För 2,5 år sedan, när jag började på Dagens Media, var uttalande som detta näst intill obegripligt då sociala medier knappt existerade i diskussionen. Samtidigt är sociala medier ingenting nytt utan enbart ett nytt namn på något gammalt. Aftonbladets eller Passagens klassiska tjattjänster var och är sociala medier. Jag har forummedlemskap som jag fortfarande använder från slutet av 90-talet. Dessa är i högsta grad sociala medier lika mycket som Facebook eller Twitter är det.
Men från att ha varit någonting för early adopters och i stor omfattning teknik- och datornördar har sociala medier blivit allmängods och någonting som diskuteras i morgonsoffor. För företag kan det dock fortfarande vara mer intressant med den äldre varianten av sociala medier. Lokala och nischade forum med tio år på nacken kan i många fall vara mer relevanta att synas i eftersom att målgruppen är den rätta. På många sajter som Fotosidan.se, Odla.nu eller Sweclockers.com finns även en fungerande modell för displayannonsering. För även om displayannonseringen dödförklaras lika ofta som papperstidningen så är det en kommunikationsform som fortfarande existerar i allra högsta grad och som fungerar.

Självklart handlar sociala medier, med Twitter som det tydligaste exemplet, om mer än att öka försäljningen och tjäna direkta pengar. Kundvård, pr-arbete och varumärkesvård är givna anledningar att finnas med i sociala medier. Men i den värld där jag lever, med våra största annonsör och stora mediebudgetar så krävs det även traditionella sätt att nå ut med sitt budskap genom annonser. Här behöver de stora och omdebatterade sociala medierna ta steg två. I praktiken har inte mycket hänt under de senaste åren även om tekniken länge har diskuterats. Riktad annonsering och beteendestyrd annonsering finns som produkter rent tekniskt men får inget större genomslag. Facebook är det tydligaste exemplet. Med över två miljoner svenska användare som delat med sig med stor del av sin information så finns stora möjligheter. Men istället för att gå framåt har annonssystemet Beacon lagts ner och någon ersättare verkar knappast finnas. Steg två för våra hypade sociala medier verkar tyvärr dröja.

Det borde hända mer på Bonnier

Det är ingen hemlighet att traditionella medier har svårt att få ekonomin att gå ihop på nätet. Gratiskulturen sitter hårt rotad hos användarna och medierna är samtidigt rädda för att skrämma bort besökarna och därmed annonsörerna med betalspärrar och låst material. Medierna har till stor del fokuserat på att hitta nya affärsmodeller till gamla produkter. Produktutveckling och innovation har dock lyst med sin frånvaro från många av mediehusen.
Jag hoppas snart att det blir ändring på detta. Ett litet tecken på att det händer saker syns när man tittar på Bonniers jakt på folk till centrala utvecklingsroller. Det senaste tillskottet är Björn Jeffery, tidigare vd på webbyrån Good Old. På Bonnier Research & Development får han titeln Director, Future Media & Technology. Sedan en månad tillbaka sitter Emil Ovemar på tjänsten som Director, user Experience på Bonnier R&D. Han var tidigare på Starring/Syrup och driver även den välkända bloggen Webbsverige där nya webbprojekt i Sverige listas.

Inom Bonniers digitala avdelningar finns även ett par till av Sveriges just nu mest inflytelserika bloggare inom digitala medier. Fredrik Strömberg, creative director på Bonnier Tidskrifter Digitala medier har varit en av de flitigaste debattörerna när det kommer till gratisdebatten på nätet. På Bonnier Tidskrifter finns också Mikael Zackrisson, före detta chefredaktör på Internetworld och numera webbchef på Veckans Affärer och affärsutvecklare på Bonnier Tidskrifter. Även han bloggar, ofta mycket läsvärt, ofta långt innan övriga bloggosfären ger sig på ämnet.

På Bonnier R&D har vi också chefen Sara Öhrvall som allt mer syns i den allmänna debatten och ofta får representera mediesidan när media diskuterar gratis-begreppet. I Bonnierlaget finns också gamla välkända spelare som Mattias Fyrenius, numera affärsområdeschef för TV4 och Expressens digitala verksamhet och Thomas Mattsson, chefredaktör på Expressen, tidigare chef för Expressen.se. Även dessa två hörs och syns mycket i debatten och har ofta kloka inlägg. Ihopslagningen av just TV4 och Expressens digitala verksamheter kan vara ett första steg till att det faktiskt händer saker på ett större plan. I övrigt är jag dock besviken på att det inte händer mer. Med miljardvinster de senaste fem åren har Bonnier de ekonomiska resurserna att våga prova nya saker. På pappret och med tanke på medarbetarnas åsikter på nätet så har de även personalen och kunskapen för att göra mer än vad de gör i dag.

Bra att Google ifrågasätts

Sökjätten Google har haft en enkel resa till sin nuvarande position. Motgångarna har varit få och både användare och media har hyllat mer eller mindre allt de har gjort. Ofta med all rätt då många av företagets produkter är och har varit oerhört välgenomtänkta och bra.

Men den senaste tiden har debatten om Google dock blivit något mer nyanserad. Plötsligt har både media och privatpersoner, framför allt på nätet, börjat ifrågasätta företagets allt mer monopolistiska ställning på flera områden samtidigt som flera nya produkter ifrågasätts innan de fått stort genomslag

Google Books och Google Street view är nya produkter som har stött på motstånd. Förlagen har satt sig på tvären mot Googles idéer om att scanna in alla världens böcker. Google Street view ses som av många som integritetskränkande och rösterna om att inte vilja ha med sitt hus eller tomt i tjänsten har varit flera i media.

Den senaste tiden har flera debatter också ifrågasatt Google i stort ur en bredare konkurrenssynvinkel. Google har hittills valt, liksom tidigare, att hålla en mycket låg profil och ställer knappt upp i några intervjuer eller framträdanden.

Mjukvarujätten Microsoft har länge fått löpa gatlopp i medier och forum på nätet för sin monopolliknande ställning på marknaden för operativsystem och kontorsprogram. Företaget har ifrågasatts för att låsa in användarna i sitt system. Uppstickaren Apple har istället ofta glorifierats som den hippa motsatsen och vd:n och pr-geniet Steve Jobs har gjort att företaget nästan enbart omnämns i positiva ordalag i media. Men även för dem har det svängt något och företagets sätt att låsa in användarna till speciell hård- och mjukvara har uppmärksammats. Nu verkar smekmånaderna för Google också vara över.

Ur ett marknadsföringsperspektiv är detta välkommet. Sverige är ett extremt Google-land där sökmotorn, som fortfarande är kärnan i företaget, har en marknadsandel på över 90 procent. Monopolställningen ger marknadsförare få alternativ när det kommer till sökannonsering, en marknad som hela tiden växer. Monopolställningen gör att Google styr och ställer hur saker och ting ska fungera, bestämmer prismodellerna och kan, om de vill, helt utan yttre inblandning styra hur företag syns i sökmotorn. Ifrågasättandet av företaget kan bli ett sätt för användare att titta efter alternativ till Google vilket i förlängningen kan leda till en mer konkurrensutsatt marknad.

Stor spricka mellan marknadschefer och digitalt

Byråvärlden skriker efter digital kompetens men har svårt att hitta den, framför allt eftersom att området är så pass nytt att få har hunnit få den kompetens som branschen i många fall skulle vilja ha. Byråernas mer snabbrörliga och i många fall mer skiftade arbetsuppgifter och i många fall ungdomligare kultur har dock enklare att attrahera den digitala kompetensen än vad köparna av byråernas digitala tjänster har.

Det här gör att det är byråsidan som hörs mest och högst i debatten. När hungriga konsulter får missionera om vad som är hetast just nu blir det därför oftast sådant som är helt främmande för en större publik. Vassaeggens Olle Lidbom skriver bra om detta på Mindpark.

När jag träffar företrädare för svenska annonsörer är det fortfarande traditionella medier och ”gamla” nättjänster som fungerar mest. Men det är ingen från annonsörsidan som tar den här diskussionen. Jag har det senaste året flera gånger efterfrågat exempel på marknadschef eller webbchefer hos företag som bloggar med utgångspunkt i sitt jobb. Jag har inte fått några tips och inte hittat några själv.

Att mycket få marknadschefer tagit till sig som eget verktyg borde också påverka hur benägna de är att prova dessa hjälpmedel i sin marknadsföring. När konsulterna lever det digital webb 2.0-livet fullt ut, både i sitt yrke och som privatpersoner så verkar marknadscheferna snarare distansera sig från det digitala livet. När vi i Dagens Medias papperstidning i varje nummer frågar en marknads-, kommunikationschef- eller informationschef om deras medievanor är det traditionella medier som nämns. När det kommer till nätet så är det traditionella nätsidor, någon annan idé om vad som kan vara medier på nätet verkar i ytterst få fall finnas.

Medan många på konsultsidan brinner för digitala medier känns det som om annonsörsidan i många fall ser det som något nödvändigt ont. Det är få marknadschefer som verkligen brinner för allt vad nätet innebär. I de fall där det finns någon som verkligen gillar digitala medier och vad de kan göra för ens företag märks det också. Antagligen handlar det om ett generationsskifte där många marknadsavdelningar har anställda som kommer från den gamla skolan innan digitala kanaler slog igen. Jag hoppas att det här generationsskiftet går snabbt.

Lysande Blogipedia

För en dryg timme sedan presenterade Sveriges kartkung Ted Valentin sin nya sajt Blogipedia. Sajten samlar fakta och åsikter från bloggar och sajter och presenterar vad någon eller något är. Skriv in ett personnamn och sajten ger ett antal meningar om personen. Idén är lysande även om den just nu är lite seg och personer med vanliga namn lätt kan bli lite besvikna. Personligen, Ola Eriksson, har jag konkurrens av lite professorer och landshövdningar som gör resultatet lite svajigt.

Tjänsten borde kunna märka av om det finns flera personer med samma namn som märks och syns på bloggar och därefter kunna ge besökaren frågan om man menade journalisten Ola Eriksson eller professorn. Jag ser fram mot vidareutvecklingen!

Men sajten kan kan lätt bli ännu en utmärkt plats för att snabbt skaffa sig en överblick av en person eller företeelse. Vid vissa sökningar märks också, återigen, hur kraftfull bloggosfären kan vara. En negativ kommentar om någon som får fäste och sprids lever kvar länge och får oerhört stor makt i detta sammanhang.

Nästa steg jag vill se är en form av sökannonser där man kan köpa sitt namn för att slussa besökarna vidare dit man vill. Där har vi en intäktsström också!

Alla är varumärkeskonsulter

Begreppet varumärke har länge varit något som marknadsavdelningar och byråer har diskuterat. I folkmun har det hetat märken och mer eller mindre enbart handlar om vad som stått på en förpackning eller ett klädesplagg. Så är det inte längre vilket gör att företagen hela tiden måste vara på tå.

I dag finns det en mycket större förståelse för vad varumärken är och innebär. Varumärkestänkandet på det personliga planet har exploderat. Alla som har någon form av aktivitet på nätet som går utanför att läsa epost och surfa på Aftonbladet.se märker snart vilka avtryck det personliga varumärket gör överallt. Detta skapar en större förståelse för hur varumärket ska vårdas och skötas.

Just nu har debatten om hur Facebook används återigen blossat upp. Är sajten en privat plats för ens vänner eller är det en plats för jobbkontakter och karriär. Eller båda? Meningarna går isär bland experterna inom sociala medier som flitigt diskuterat frågan på Twitter den senaste veckan. Hur tjänsterna än används så är det klart att Facebook, Linkedin, Bilddagbokenkonton och närvaro på obskyra forum tillsammans bygger upp ens personliga varumärke.

Att sitta och slipa på sina Twitter-formuleringar, vad som ska stå under intressen på Facebook eller hur det förra jobbet ska formuleras bäst på Linkedin har blivit en folksport. Jag gör det, många bland mina vänner, som inte är nördiga mediamänniskor i sociala medierbubblan i Stockholms innerstad, gör det.

Vetskapen om hur det egna varumärket fungerar skapar också en större förståelse för hur andra varumärken, ej knutna till personer, fungerar. Alla aktiva webbanvändare har blivit varumärkeskonsulter med koll på vad ett bra varumärke är. Vare sig det är en felstavning i en printannons eller en konstig formulering från ett varumärke på Twitter kommer det att särskådas av allt mer kritiska, potentiella, kunder. Dålig kommunikation fungerar därmed allt sämre och det blir allt svårare att komma igenom med icke genomtänkta nödlösningar från marknadsfolket bakom varumärkena.

Eniro blir personligt

Eniro vill bli mer än bara en sajt för kontaktuppgifter och kartor. I dag sjöstätter de en satsning där de ger varje privatperson på sajten en egen sida där länkar och foton kan samlas. Det går inte att undvika att dra parallellerna till mer utbyggda communites. Ska Eniro bli nästa svenska Facebook?

Tillsammans med den nya tjänsten Supersök namn gör Eniro ett försök att bli en lika självklar plats för personkoll som Facebook och Linkedin är idag. Supersök-funktionen behövs dock dras ett varv till. Sökningar på mig själv ger en hel del träffar som inte är helt relevanta utan mer ger indikationer på att jag skulle vara landshövdning i Sveriges mer nordliga regioner.

Varför gör Eniro detta då? Det ska bli enklare och tydligare att hitta personuppgifter hävdar Eniro. Det är möjligt men sajten, liksom Facebook och liknande, kräver fortfarande självklart att användarna gör något aktivt. Och frågan är hur många som gör det. Jag kommer kanske slänga dit några relevanta länkar till mig själv på Eniro men jag kommer inte ladda upp någon bild på mig själv eller lägga dit någon mer fyllig information om vem jag är. De som behöver den informationen har den på annat håll där den känns mer relevant. I dag känns det mer naturligt att leta efter kontaktuppgifter på Facebook, Twitter eller inom bloggar. Inte på Eniro.

Kampen om det svenska internet

När andra mediaslag har sin branschorganisationer, Swedma för direktmarknadsföring, TU för tidningar och RAB för den kommersiella radiobranschen finns ingen branschorganisation för nätet. Det har givetvis sina förklaringar då internet är ett mycket bredare begrepp än ett enskilt medium med så oändligt många fler aktörer än inom till exempel radiobranschen. Men det finns ändå sammanslutningar med ambition att driva nätet framåt.

Ur ett annonsörsperspektiv, vilket oftast är det som Dagens Media har, är Sveriges Annonsörers kommitté för internetannonsering, Kia, en viktig aktör. Men förutom sin sammanställning av trafikdata för svenska sajter i Kia Index är det mycket liten aktivitet som syns utåt från gruppen. Kia Index får också ofta kritik och det ska bli mycket intressant att följa utvecklingen av den nyligen relanserade listan med ny teknik och ny personal. Dock med vissa brister där bland annat två års statistik saknas. Mer om detta i Dagens Medias papperstidning nummer 14 som kommer ut i dag (old school men så länge vi tjänar pengar på papperstidningen så kommer den att finnas).

Kia saknar i dag ordförande efter att Försvarsmaktens marknadschef Staffan Slörner slutade sin tjänst för att bli vd på Sveriges Mediabyråer. Av förklarliga skäl avgick han från posten som ordförande i Kia. Nu letar Sveriges annonsörer efter en ersättare bland Sveriges marknadschefer, det ska enligt traditionen vara en annonsör som har ordförandeklubban i kommittén. Att hitta en driven marknadschef som brinner för nätet, har både intresset och kunskapen om vad vi och ska göra med nätet för att göra det bättre för företag som vill kommunicera, och som samtidigt har tiden för att engagera sig är inte lätt.

Sveriges Annonsörer har sina intäkter genom medlemsavgifter. Kia Index får också in pengar genom att det numera kostar att vara med i listan. Knappt två miljoner kronor ska listan ha fått in under 2008, pengar som ska användas för utveckling. Här pratas det bland annat om att bolagisera Kia Index, starta seminarieverksamhet och bli navet för marknadsföring på nätet i Sverige. Utvecklingen ska bli intressant att följa.

Kia Index och Kias verksamhet i stort får i bland kritik för att enbart fokusera på Sverige. Nätet är ett globlt medium där det ofta är svårt, och felaktigt att begränsa sig till ett geografiskt område i form av ett land. Här kommer IAB, Internet Advertising Bureau, in i bilden. Organisationens första steg i Sverige togs i maj 2008. I september kom man i gång på allvar  Payoffen för organisationen är Sverigs branschorganisation för digital och interaktiv marknadsföring. Fördelen med IAB är att de har ett stort internationellt nätverk, är erkända ute i världen och har med sig flera stora spelare, bland annat Google. Man vill också ta ett helhetsgrepp på marknaden och öppnar för i stort sett alla som medlemmar, allt från mediaföretag till annonsörer och utvecklare. Här har Kia en mycket snävare bild av nätet.

Men IAB Sverige har hittills inte gjort mycket väsen av sig. Man har haft ett par träffar för att visa upp sig för potentiella medlemmar. Medlemmar får betala för att vara med, hur många som har nappat vet jag inte. Vad som däremot är fakta är att IAB har haft svårt att hitta en vd i Sverige. Annonser har varit ute i flera omgångar och enligt Johanna Johansson, ordförande i IAB Sverige har ansökningarna ”rasat in”. Ändå har inget namn presenterats när det snart har gått ett år som aktiv organisation. I styrelsen sitter allt från Telenor till Google och mediabyråer. Vad arbetet konkret ska handla om i Sverige är fortfarande oklart.

Ovan nämnda Swedma vill också ha en del av internetkakan. Organisationen har jobbat hårt för att bli branschorganisationen för digital direktreklam som epost och även för sök. Den senare branschen är svår med giganter som Google och Microsoft i ena ringhörnan och inte alltid helt rumsrena sökkonsulter i den andra. Frågan är om Swedma är tillräckligt stora och starka för att kunna driva en så pass viktig fråga som sök. Jag är tveksam.

Vid sidan av de uttalade organisationerna finns även mer formella sammanslutningar. Sveriges största mediahus och sajter, Aftonbladet.se, Expressen.se, Dn.se, Svd.se och Msn.se gjorde i slutet av förra året en omfattande ögonrörelsestudie tillsammans för att titta på hur redaktionellt material fungerar ihop med annonser på nätet. Höga chefer på bolagen träffas även i andra sammanhang. I början av juni blev det klart att Sifo ska börja mäta medieinvesteringarna på nätet, på samma sätt som de gör i sina reklammätningar av traditionella medier. Beslutet togs efter ett halvinformellt möte på ett kafé på Östermalm som samlade Sveriges mäktigaste försäljningschefer för nätet. Det som denna grupp bestämmer sig för blir snabbt branschstandard i Sverige.

Det senaste exemplet på mer lös sammansatt maktfaktor i svensk mediaindustri är det bloggäng som Joakim Jardenberg har dragit ihop på Mindpark.se. Här finns namn som Bo Hedin, en av de som drog i gång Aftonbladet på webben och en känd profil som varit iblandad i många traditionella mediers övergång till nätet. Erik Hörnfeldt, idag informationschef på Tre, en gång i tiden journalist på Expressen och konsult på Icon Medialab; Morris Packer, mobilguru inom Bonnier och Nicklas Lundblad, före detta policy chef för Google i Europa.

Namnen kommer från alla möjliga discipliner och gör tillsammans en mycket intressant mix. Än så länge är samarbetet i en tidig startfas. Vad som är klart är att Mindpark.se kommer bli en intressant kunskapsbank som ingen inom svensk media kommer att kunna bortse från. Men vill  de sammanlagt drygt 20 personerna formalisera bloggandet till något mer så kan de snabbt också bli en otrolig maktfaktor. Kontaktnätet som de tillsammans har går inte jämföra med något annat, tillsammans känner de allt och alla inom svenska media som har något att säga till om.

Vill Mindpark bli något mer än ”bara” en blogg, startar de seminarieverksamhet, bjuder in till workshops eller liknande kommer de snabbt kunna sälja slut alla platser. Nästan alla de inblandade erbjuder konsulttjänter på egen hand. Formaliseras det här till ett tydligare samarbete kan Mindpark bli det självklara valet att vända sig till för konsulthjälp när något nytt ska göras på webben. Är det någonstans affärsmodellerna för hur man ska tjäna pengar på nätet kläcks så är det här.

Sedan är det tveksamt om de inblandade vill organisera sig i något som över huvud taget liknar en organisation eller företag. Det är många starka viljor inblandade och många har egna varumärken att bearbeta och en risk kan då finnas i att sätta sig allt för långt in under ett övergripande paraply.

I vilket fall som helst kommer ovanstående sammanslutningar bli intressanta att följa under hösten. Vad händer med en ny Kia Index-lista? Kommer IAB hitta en vd och vad vill de göra på den svenska marknaden? Och finns det något större syfte hos Mindpark än att skapa en intressant och välläst blogg?