Digmar

Dags för steg två för sociala medier

Begreppet sociala medier blir mer och mer utskällt bland bloggare och traditionella medier. Kommentarer i stil med “nästa person som säger sociala medier kräks jag på” börjar bli vanliga.  För 2,5 år sedan, när jag började på Dagens Media, var uttalande som detta näst intill obegripligt då sociala medier knappt existerade i diskussionen. Samtidigt är sociala medier ingenting nytt utan enbart ett nytt namn på något gammalt. Aftonbladets eller Passagens klassiska tjattjänster var och är sociala medier. Jag har forummedlemskap som jag fortfarande använder från slutet av 90-talet. Dessa är i högsta grad sociala medier lika mycket som Facebook eller Twitter är det.
Men från att ha varit någonting för early adopters och i stor omfattning teknik- och datornördar har sociala medier blivit allmängods och någonting som diskuteras i morgonsoffor. För företag kan det dock fortfarande vara mer intressant med den äldre varianten av sociala medier. Lokala och nischade forum med tio år på nacken kan i många fall vara mer relevanta att synas i eftersom att målgruppen är den rätta. På många sajter som Fotosidan.se, Odla.nu eller Sweclockers.com finns även en fungerande modell för displayannonsering. För även om displayannonseringen dödförklaras lika ofta som papperstidningen så är det en kommunikationsform som fortfarande existerar i allra högsta grad och som fungerar.

Självklart handlar sociala medier, med Twitter som det tydligaste exemplet, om mer än att öka försäljningen och tjäna direkta pengar. Kundvård, pr-arbete och varumärkesvård är givna anledningar att finnas med i sociala medier. Men i den värld där jag lever, med våra största annonsör och stora mediebudgetar så krävs det även traditionella sätt att nå ut med sitt budskap genom annonser. Här behöver de stora och omdebatterade sociala medierna ta steg två. I praktiken har inte mycket hänt under de senaste åren även om tekniken länge har diskuterats. Riktad annonsering och beteendestyrd annonsering finns som produkter rent tekniskt men får inget större genomslag. Facebook är det tydligaste exemplet. Med över två miljoner svenska användare som delat med sig med stor del av sin information så finns stora möjligheter. Men istället för att gå framåt har annonssystemet Beacon lagts ner och någon ersättare verkar knappast finnas. Steg två för våra hypade sociala medier verkar tyvärr dröja.

Alla är varumärkeskonsulter

Begreppet varumärke har länge varit något som marknadsavdelningar och byråer har diskuterat. I folkmun har det hetat märken och mer eller mindre enbart handlar om vad som stått på en förpackning eller ett klädesplagg. Så är det inte längre vilket gör att företagen hela tiden måste vara på tå.

I dag finns det en mycket större förståelse för vad varumärken är och innebär. Varumärkestänkandet på det personliga planet har exploderat. Alla som har någon form av aktivitet på nätet som går utanför att läsa epost och surfa på Aftonbladet.se märker snart vilka avtryck det personliga varumärket gör överallt. Detta skapar en större förståelse för hur varumärket ska vårdas och skötas.

Just nu har debatten om hur Facebook används återigen blossat upp. Är sajten en privat plats för ens vänner eller är det en plats för jobbkontakter och karriär. Eller båda? Meningarna går isär bland experterna inom sociala medier som flitigt diskuterat frågan på Twitter den senaste veckan. Hur tjänsterna än används så är det klart att Facebook, Linkedin, Bilddagbokenkonton och närvaro på obskyra forum tillsammans bygger upp ens personliga varumärke.

Att sitta och slipa på sina Twitter-formuleringar, vad som ska stå under intressen på Facebook eller hur det förra jobbet ska formuleras bäst på Linkedin har blivit en folksport. Jag gör det, många bland mina vänner, som inte är nördiga mediamänniskor i sociala medierbubblan i Stockholms innerstad, gör det.

Vetskapen om hur det egna varumärket fungerar skapar också en större förståelse för hur andra varumärken, ej knutna till personer, fungerar. Alla aktiva webbanvändare har blivit varumärkeskonsulter med koll på vad ett bra varumärke är. Vare sig det är en felstavning i en printannons eller en konstig formulering från ett varumärke på Twitter kommer det att särskådas av allt mer kritiska, potentiella, kunder. Dålig kommunikation fungerar därmed allt sämre och det blir allt svårare att komma igenom med icke genomtänkta nödlösningar från marknadsfolket bakom varumärkena.

Eniro blir personligt

Eniro vill bli mer än bara en sajt för kontaktuppgifter och kartor. I dag sjöstätter de en satsning där de ger varje privatperson på sajten en egen sida där länkar och foton kan samlas. Det går inte att undvika att dra parallellerna till mer utbyggda communites. Ska Eniro bli nästa svenska Facebook?

Tillsammans med den nya tjänsten Supersök namn gör Eniro ett försök att bli en lika självklar plats för personkoll som Facebook och Linkedin är idag. Supersök-funktionen behövs dock dras ett varv till. Sökningar på mig själv ger en hel del träffar som inte är helt relevanta utan mer ger indikationer på att jag skulle vara landshövdning i Sveriges mer nordliga regioner.

Varför gör Eniro detta då? Det ska bli enklare och tydligare att hitta personuppgifter hävdar Eniro. Det är möjligt men sajten, liksom Facebook och liknande, kräver fortfarande självklart att användarna gör något aktivt. Och frågan är hur många som gör det. Jag kommer kanske slänga dit några relevanta länkar till mig själv på Eniro men jag kommer inte ladda upp någon bild på mig själv eller lägga dit någon mer fyllig information om vem jag är. De som behöver den informationen har den på annat håll där den känns mer relevant. I dag känns det mer naturligt att leta efter kontaktuppgifter på Facebook, Twitter eller inom bloggar. Inte på Eniro.

Vem kan sälja annonser om inte Spotify och Facebook kan?

Gratis/betaldiskussionen kommer vara den utan konkurrens mest omfattande diskussionen inom Mediasverige under hösten.

En tjänst som redan i dag tar betalt för delar av sitt innehåll är musiktjänsten Spotify. De senaste dagarna har debatten dock handlar om att artisterna inte får tillräckligt betalt från tjänsten. När Dagens Media i går gick igenom bokslutet för den svenska verksamheten visade siffrorna på en förlust på 32 miljoner kronor på en nettoomsättning på 725.455 kronor för 2008.

Hur stor del av dessa pengar som kommer från betalande kunder och hur mycket som kommer från annonsförsäljning är oklart. Hur mycket av intäkterna som slussas vidare till moderbolaget Spotify SARL är också oklart. Frågan är också om de svenska annonsörerna faktureras från Sverige eller inte.

I vilket fall som helst ger en empirisk undersökning av Spotifys innehåll en bild av att annonsförsäljningen än så länge inte varit någon hit. Jag har under de senaste tre veckorna  använt den annonsfinansierade tjänsten i snitt tre timmar om dagen. Under den här tiden har ett fåtal annonsörer hörts i någon större utsträckning. Mer eller mindre alla har varit musikinriktade där det är lätt att tro att de bolag som Spotify samarbetar med har fått rabatterade priser för att höras. Den mest frekventa annonsören är fortfarande Spotify själva som uppmanar lyssnarna att bli premiumkunder och betala 99 kronor i månaden för att slippa reklamen.

Det är dock inte så att Spotify enbart satsar på betalande kunder och ser annonsdelen som ett nödvändigt ont. När jag i början av sommaren träffade Spotifys svenska försäljningschef, Anders Svensson, berättade han att sex, sju säljare ska vara på plats inför hösten för att sälja på den svenska marknaden. Med ett listpris på CPM 150 är det dyrare än traditionell reklamradio men ligger i nivå med många andra sajter. Det ska bli mycket intressant att se om de får snurr på gratisverksamheten.

Lika intressant ska det bli att se om Facebook, som i september öppnar ett nordiskt kontor i Stockholm, får snurr på annonsförsäljningen. Trots att sajten varit stor i Sverige i flera år och i dag har över två miljoner svensk medlemmar så är annonseringen fortfarande skrattretande på sajten. Självklart finns det mycket annat för företag att göra på Facebook än att just jobba med traditionell annonsering men om vi just nu koncentrerar oss på den biten så ser vi att de stora varumärkena lyser med sin frånvaro.

I dag är det dejtingsajter, spelbolag och medicinska produkter som syns. Mer eller mindre enbart från små företag. Ofta med annonser som inte är gjorda på svenska utan enbart knackigt översatta med flertalet fel som följd.

I Facebooks fall finns det i dag ingen betaltjänst utan allt är gratis, därmed är annonsförsäljningen än viktigare. I gratis/betaldebatten ska det bli oerhört intressant att följa dessa båda hajpade tjänster. Klarar de inte av att ordna till en vettig annonsförsäljning på nätet, vem ska då göra det?

Det gjorde den digitala världen första halvan 2009

Långt i från någon fullständig sammanfattning men ett par punkter, med relation till digitala medier och marknadsföring, jag kommer ta med mig in i höstsäsongen:

- Flera stora svenska sajter lyckas till sluts enas om ett sätt att mäta annonsinvesteringar på nätet. Systemet, från Sifo, blir ett komplement till mätföretagets övriga reklammätningar. Mätningarna bygger på bruttosiffror och säger inte hela sanningen om hur företag lägger sina annonspengar men ger en bra fingervisning i hur relationen mellan konkurrerande företag ser ut. Mätningarna har dock varit långt i från fullständiga hittills eftersom att internet inte funnits med.

De första siffrorna beräknas vara klara i augusti. Än så länge finns flera frågetecken om vad som ska mätas och hur. Utvecklingen ska bli högintressant att följa.

- För att fortsätta med statistiken kommer jag hålla järnkoll på vad som händer med Orvesto Internet och Kia index under hösten. Orvesto internet har varit i gång i snart ett år och har under årets första sex månader fått allt fler medverkande sajter. Men det är fortfarande tunt i leden och kritiska röster finns fortfarande. Jag har enbart hört en sajt, Hemnet, som använder siffrorna aktivt i diskussionerna ut mot annonsörer. Ska Orvesto Internet vara i närheten av att få samma roll som Sifos övriga Orvesto-mätningar måste någonting hända.

Sedan har vi Kia index, som de flesta sajterna fortfarande lutar sig mot när det kommer till trafikmätningar. Den 17 augusti går kontraktet ut med nuvarande konsulterna som sköter listan. Sveriges annonsörer har istället anställt en person som ska bygga ett nytt Kia index och utveckla det till en bredare produkt. Frågan jag ställer mig är dock om ombyggnaden kommer att bli klar till 17 augusti. Det känns som en omöjlighet att sajterna skulle tillåta att listan går ner under ett antal veckor.

- ACAP, automated content access protocol. Denna förkortning som blev högaktuell de senaste, annars mycket sega, veckorna. Stampen gick ut och sa att de nu kommer att stödja standarden för kontroll av hur sökmotorer får indexera innehåll på nätet. En nästan samlad mediakår skrek rakt ut och undrade vad det är som händer hos Stampen. En vecka senare får vi veta att WAN, World Associations of Newspapers, tillsammans med en europeisk branschorganisation försöker förmå EU att lagstifta om införander av ACAP. På så sätt vill man tvinga sökmotorer som Google att införa standarden och därmed låta mediehusen bestämma hur till exempel Google News ska få indexera innehåll.

Men än så länge gör ACAP ingen nytta/skada eftersom att knappt några sökmotorer bryr sig om det. Antagligen, och förhoppningsvis, fortsätter det så eftersom att påhittet enbart känns som ett sätt att skydda gamla inte längre lönsamma affärsmodeller med lagstiftning. Hej, förbjud luftfyllda däck eftersom att det inte längre är någon som köper mina trähjul!

- Facebook blir en naturlig del i mångas marknadsföring. Det kan tyckas gammalt att anse att Facebook är bland de intressantase grejerna sommaren 2009, men faktum är att det är först nu som sajten har satt sig och blir en intressant kanal för marknadsföring. Sajten, nyligen över 250 miljoner användare, har hittills mest varit ett fenomen som marknadsförare inte riktigt kunnat använda på att bra sätt. Nu ser vi allt fler integrera sajten i sina aktiviteter även om delar (alla displayannonsering till exempel) av sajten fortfarande känns extremt omogen.

- Mobil marknadsföring. Begreppet har nötts och blötts hela tiden under mina 3,5 år inom media/it-journalistiken. Länge var det displayannonsering i mobilen som var grejen men efter flera bakslag (Telia Surfopen) och en insikt hos hela branschen att det inte är rätt väg att gå har det hänt något under 2009.

Mobila applikationer har kommit till oss. Till stor del är det ett Iphone-fenomen men fler plattformar, framför allt Google Android, är på god väg att få sin beskärda del. Applikationer utvecklade av företag, och brandade av samma företag, men som skapar en nytta hos användaren är här för att stanna. Senast i dag fick jag veta att Absoluts Drinkspirations-applikation just nu är den mest nedladdade Iphone-appen i Sverige. 43.000 gånger är den nedladdad sedan början av juli.

- Annonsintegrering tillsammans med redaktionellt innehåll. Den senaste tiden har vi sett allt djärvare annonslösningar på svenska sajter. Aftonbladet.ses annonser i högerspalten där bland annat SEB och Volvo köpt hela avdelningar, mycket lika vanligt tidningsinnehåll, har fått stor uppmärksamhet. Både i branschen och av Konsumentverket. På gränsen säger de. Lösningar liknande dessa kommer vi få ser oerhört mycket mer av. Fenomenet avhandlar vi i Dagens Medias första papperstidning efter sommaruppehållet. Den kommer ut 12 augusti.

- Fler sajter kommer börja ta betalt för sitt innehåll. Under våren har vi snackat om det, i höst händer det. Vi på Dagensmedia.se gör försök med låst material för betalande besökare. Jag säger inte att det kommer att fungera 100-procentigt men fler kommer att försöka. Medierna måste hitta affärsmodeller som fungerar, det är alla medvetna om, men försöken och testerna är få. Medierna måste börja våga prova nya vägar, samtidigt som de måste vara öppna och erkänna att allt inte kommer att fungera. Den som vågar vinner.

- Twitter-explosionen. Alla Twittrar, i alla fall känns det så när man lever i den lilla bubblan kallad Mediastockholm. Tjänar någon pengar på tjänsten? Tveksamt om några svensk företag gör det i alla fall. Mikrobloggarna som professionell kommunikationskanal kommer vi säkerligen återkommer till ett antal gånger under hösten.

Om ett par timmar tar jag semester. Twitter och Facebook kommer vara öppna, framför allt i mobilen, även om innehållet kanske kommer bli en aning mindre arbetsrelaterat från min sida den närmsta månaden. Stänga av helt gör jag gärna någon dag men några längre tider går inte. Och frågan är varför, jag har aldrig stängt av mina övriga medievanor under sommaren förut, så varför skulle jag överge dessa? Min morgontidning kommer jag däremot överge. Min prenumeration har inte många dagar kvar. Jag har gjort försök förut men alltid börjat prenumerera igen, den här gången känns det dock som om jag kommer att lyckas. Anledningen? Den tillför inte speciellt mycket längre, nätet ger mig det jag behöver samtidigt som jag har alla svenska morgontidningar på pappret på jobbet. Det ska bli skönt att inte behöva släpa högar till pappersåtervinningen varje dag. Miljön hoppas jag blir en liten segrare också.

Facebook till Sverige

Myspaces Stockholmskontor har levt en ganska sömnig tillvaro från start, trots ett par bra rekryteringar. Nu ligger kontoret nära kniven och surret på stan säger att kontoret snart är nedlagt.

Samtidigt öppnar Facebook i höst upp försäljningskontor i Stockholm under ledning av Myspace före detta nordiska försäljningschef Martin Ingemansson. Användarantalet är snart uppe i 2,3 miljoner enligt Facebooks annonssystem, ganska precis en fördubbling på ett år. Personligen trodde jag att utvecklingen skulle stanna av runt 1,5 miljoner men verkar tugga på bra uppåt. Sajten har medvind och efter ett par år med sajten är den fortfarande en naturlig del i min nätvardag. Myspace har aldrig varit det och kommer aldrig bli det.

Jag har tidigare kritiserat annonserna på Facebook för att hålla låg nivå, annonsörerna utnyttjar inte i närheten de möjligheter som finns. Förhoppningsvis blir det bättre med en svensk organisation på plats som aktivt kan bearbeta annonsörer och mediebyråer. Liksom Google förväntar jag mig dock en mycket låg profil mot allmänheten och till stor del även media. Jag förstår om man vill undvika Facebook-frågor från användarna men hoppas ändå att sajten förstår värdet i att kommunicera med media, framför allt en tidning som Dagens Media som primärt faktiskt är till för Facebooks kunder – annonsörerna.

En liten uppdatering: Snubblade nu på siffror som visar att Myspace inte har det helt lätt i USA heller. Enligt Comscore tappade Myspace fem procent av sina unika besökare under maj i år jämfört med 2008. Samtidigt ökade Facebook sin besök med 97 procent. Därmed är Facebook större i USA med 70.278.000 besökare under maj mot Myspaces 70.255.000.

Här är nya Facebook

Nya Facebook

På onsdags sägs det att den ny variant av Facebook ska dyka upp. Samtidigt gör Facebook en del förändringar för de företag som användet sajten för att sprida sina budskap. Bland annat görs det enklare för medlemmar ellet företag att skicka ut strömmar av information från sin profilsida på att annat sätt. Uppdateringarna ska gå snabbare att göra skriver Mediapost. Gränsen för till hur många medlemmar ett meddelande kan skickas ändras också, från max 5.000 till 25.000

Nu skäms inte Tre längre

I mitten av februari skrev jag en krönika som jag även publicerade här. Jag kritiserade flera företag för att inte lägga ut sina reklamfilmer på nätet. Tre var ett av bolagen jag gav kritik. Tre dagar efter att jag skrev inlägget skapade företaget en egen Youtubekanal. I dag lanseras den. Med flera reklamfilmer. Bra Tre!

Kanalen ska innehålla en videoblogg med bland annat Alcazar. Den första filmen kom ut för fyra timmar sedan. Men som jag efterfrågade ligger det även ett par reklamfilmer på kanalen.

Samtidigt som Youtubekanalen presenteras pushar Tre  även för sin Facebooksida. Enligt pressmeddelandet betyder det här att Tre tar “…steget fullt ut i den sociala medie-världen”. Jag håller inte riktigt med. Bara för att man finns med i de kanaler som fått mest uppmärksamhet i bubblan den senaste tiden innebär det inte att man behärskar dem, eller nyttjar dem fullt ut. Det är dock ett steg i rätt riktning.

På nätet kan alla höra dig gråta

Allt du eller ditt företag någonsin kommunicerar måste du för alltid i alla lägen kunna stå för. Och precis när du minst vill det kommer någon garanterat att gräva fram just det där citatet som motsäger det du vill säga just nu. Det är en av lärdomarna vi kan dra av rättegången mot The Pirate Bay. Rättegången mot fildeningssajten är inne på sin andra vecka nu. De åtalade vill mest prata teknik samtidigt som den andra sidan mestadels pratar om hur synd det är om dem.

Genom Facebook vill Monique Wadsted, som företräder filmbranschen genom MPAA, samla författareliten till gemensam sak mot fildelningssajten. Författarinnan Carina Rydberg försöker därför hjälpa sin vän Monique Wadsted genom att samla ihop upphovsmän och författare till en gemensam aktion mot fildelningssajten. På Facebook skriver hon bland annat: “Monique skulle dessutom gärna se att vi dök upp personligen – i eller utanför rättssalen. Som det ser ut nu domineras hela bilden av piraterna. Rättegången pågår tisdag – fredag.”

Liv i luckan, fast inte på det sätt som Monique Wadsted hoppats på, blir det istället när bloggare och media gräver fram att Carina Rydberg tidigare på samma sociala mediesajt tydligt talat om fördelarna med fildelning. Och inte bara laglig sådan utan även illegal.

Skärmdumparna från en Facebook-sida där vi bland annat får veta följande spreds snabbt på bloggar: “[...] Den som känner mig vet att jag inte är en vän av det faktum att upphovsmän på detta sätt förlorar en del av sin inkomst. Trots detta har jag ändå ett konto på Pirate Bay. Varför? Därför att jag vill se filmer som inte längre går att hyra, inte heller att köpa via nätet. Jag vill läsa böcker som inte längre är i tryck, och som på Ebay betingar ett pris på 750… engelska pund…!
Av den anledningen vill jag att Pirate Bay ska finnas kvar. Just nu försöker jag för tredje gången ladda ned John Schlesingers The Day of the Locust; det tar tid och det är inte ens säkert att jag får en version som går att titta på – men jag vet heller inte hur jag ska få tag på den förbannade rullen på annat sätt…”

Originalinläggen försvann snabbt men det här visar att det som en gång funnits på nätet aldrig försvinner och alltid kommer tillbaka när du minst anar det.

En liknande incident drabbade den åtalde Fredrik Neij under rättegången. En Youtube-film från ett tal från 2 juni 2006 där han under en manifestation för fildelning skanderar “In your face, Hollywood” dök plötsligt upp i bevisningen. Själv hävdar han att han inte skrev talet själv utan bara läste upp det utan att reflektera vidare över det.

Ovanstående drabbar två individer på det personliga planet, men skulle lika gärna kunna drabba företag. Det behöver inte handla om bevis i en rättegång utan kan vara en förbannad konsument som drar fram grejerna eller en journalist som börjar ställa jobbiga frågor om varför ett uttalande på en lokaltidningssajt för fem år sedan egentligen gjordes.

Det här måste företag alltid ha i åtanke, argumentet att det var för länge sedan och inte stämmer längre kommer inte bita på konsumenter och bloggare när ämnet kommit upp på ytan igen. Frågan är hur många företag som egentligen har en strategi för att samla in och kartlägga alla de uttalanden och annan extern kommunikation som företaget gör?